lördag 25 september 2010

Trygghet

Varför allt här är mer känslosamt här än hemma är för att all trygghet man är van vid inte finns här. Mitt hem, mitt kvarter, mina trakter, mitt Mönsterås och till och med hela Sverige är min trygghet. Det är där jag hör hemma. Just trygghet är en viktig del av ens liv. För känner man sig inte trygg då vågar man heller inte. Men jag är ju trygg i mig själv så ALL trygghet är ju inte borta, det är bara den där tryggheten som man är van vid att luta sig mot, den är längre inte där.
Jag hoppas verkligen att jag finner trygghet snart, vilket jag tror och vill. Jag vill känna att: "det här är mitt hem just nu, det är här jag bor, det här är min nya familj, det här är min adress, det här är mina nya vänner" och så vidare... När jag väl har insett det så tror jag också att jag kommer känna trygghet. Men det viktigaste av allt är att det här inte är "mitt nya liv". Det här är en ny del av mitt liv, för hade det varit "mitt nya liv" så hade det ju innebärt att jag hade varit tvungen att stryka ett sträck över "mitt gamla" och det har jag verkligen INTE gjort för det går inte en dag utan att jag tänker på tex. mitt hus, min familj & släkt, Robin, Mönsterås (gymmet, skolan, vägar där jag brukar gå/köra och cykla), Sacke & Nikki, svensk mat, vänner och mycket mer.
Efter att jag nu har varit här i Marbella i 25 dagar så har jag lärt mig att uppskatta livet och det jag har hemma. Det kanske låter lite kul för er som aldrig har gjort något sådant här förut men jag tror att kanske Julia och Lina vet vad jag menar.



Igår såg vi "eat pray love" med Julia Roberts och det var en bra film. Hade jag inte redan gråtit mängder innan så hade jag nog fält en tår jag med. Hon fann sig själv olycklig i sitt äktenskap och började därför resa, precis som hon alltid hade önskat. Vilket, på sätt och vis, vi tre Au pairer har gjort. Vi har valt att ta klivet ut ur boet, lämnat tryggheten bakom oss, och prövat på något nytt, fast att vi tappar fotfästet för en stund, träffa nya människor och uppleva ny kultur. Fast vi gör ju det här för att skaffa oss erfarenhet och kontakter INTE för att vi ville fly...

2 kommentarer:

  1. Himla bra skrivet lilla du <3
    Jag vet vad du känner och går igenom kanske inte riktigt fullt ut för det är ju annorlunda vart man än kommer. Men jag vet att du är stark så du kommer klara det här och stå ut för din familj verkar ju jättebra :)
    Det här kankse låter lite lustigt men försök att inte tänka på hemma för efter ditt år där borta kommer du sakna det när du kommer hem mer än vad du saknar det här hemma. För hit vet du alltid att du kan komma tillbaka och du komemr alltid ha människor som stöttar dig vart du än befinner dig. men när du komemr tillbaka hit så blir allt så mycket annorlunda för du vet inte när du kommer tillbaka till Spanien då och till dina vänner där.
    Oj det här blev lite långt, aja njut helt enkelt och gråt när du behöver för det känns faktiskt lite bättre då :)
    Puss <3

    SvaraRadera
  2. Tack för omtanken "Jullan". Det värmer! :)
    puss<3

    SvaraRadera