Ja, som alla då redan vet så blev detta ett litet "misslyckat" uppdrag. Men men jag fick ju i alla fall att lära mig lite nytt. Men den största lärdomen jag har tagit med mig hem är väl att alla är vi olika och att man faktiskt måste acceptera detta. Jag menar; man får ju faktiskt acceptera att en människa är så pass hälsosam och rädd för bakterier att hon inte kan äta vilken mat som helst. Jag vet inte om man kanske ska kalla det för en slags störning för här har jag ju alltid fått höra uttrycket "lite skit rensar magen". Och jag har banne mig inte dött av något hårstrå i maten...
Men som sagt alla har vi olika livserfaranheter OCH syn på livet.
Jag har dessutom lagt märke till att jag klarar av att flyga & åka tåg i Europa helt själv. Hela resan på 36h från Ibiza till Kalmar överlevde jag ju, fast att jag började gråta på flygplatsen i München och tänkte för mig själv: "jag kommer aldrig att få komma hem". Men efter 26h befann jag mig på perrongen i Kalmar där Robin stod och väntade på mig. Och kan man tänka sig, efter alla dessa byten missade jag inte ett enda tåg, underbart!
På hela 36h sov jag knappt 6h, "Men vad gjorde du då egentligen?" kanske någon tänker. Jo, jag träffade lite nytt folk som jag aldrig kommer att glömma. Visst, den ena var ju 57 och den andra 38 och så var det ju lilla jag på knappt 19 år. Men vad trevligt vi hade och vi hann diskutera en hel del. Jag hann ju dessutom berätta om min trevliga vistelse i Ibiza och de skrattade samtidigt som de tappade hakan. De började tom. undra om Urma var psykiskt sjuk, men det tror inte jag. Hon hade helt enkelt en annan syn på livet.
torsdag 29 juli 2010
fredag 23 juli 2010
Italiensk mat
Jag och Uram var iväg och handlade mat på en Italiensk restaurang eller shop idag. Vi handlade lunch för 50£. Vi ska äta snart så hoppas det är gott för jag är hungrig :)
Jag har haft lite otur med hela den här grejen. Jag visste inte att Urma skulle till Boston så fort eller inte alls rättare sagt, vilket jag tycker att hon kunde sagt. Hon kunde ha sagt från första början att: "du kommer hit och är här en vecka och sedan åker jag till Boston och du till Sverige, sen får du jättegärna komma tillbaka i september om det är så att du trivs". Men men nu är det som det är.
Och nej jag har inte fått något napp vilket jag inte riktigt förväntade mig heller på så kort varsell. Där emot så har jag fått bra kontakt med den här svenska mamman och jag ska ev. åka till henna i septemer, vilket jag redan nu ser fram emot. Så nu ska jag åka hem så snart som möjligt. Samla nya krafter och sedan ge mig iväg igen.
Det kanske verkar som om jag har mått piss nu när jag har varit här men riktigt så är det inte. I morse tänkte jag; vad komiskt att jag blir behandlad som askungen :P Och som sagt hon har ju verkligen ett jättefint hus med en fin utsikt. Och ön är ganska trevlig, det är ju bara det att jag inte kan ta mig någonstans själv. Ganska negativt men men, nu ska jag ju åka hem iaf så nu spelar det ju ingen roll.
Blondie :)
Jag har haft lite otur med hela den här grejen. Jag visste inte att Urma skulle till Boston så fort eller inte alls rättare sagt, vilket jag tycker att hon kunde sagt. Hon kunde ha sagt från första början att: "du kommer hit och är här en vecka och sedan åker jag till Boston och du till Sverige, sen får du jättegärna komma tillbaka i september om det är så att du trivs". Men men nu är det som det är.
Och nej jag har inte fått något napp vilket jag inte riktigt förväntade mig heller på så kort varsell. Där emot så har jag fått bra kontakt med den här svenska mamman och jag ska ev. åka till henna i septemer, vilket jag redan nu ser fram emot. Så nu ska jag åka hem så snart som möjligt. Samla nya krafter och sedan ge mig iväg igen.
Det kanske verkar som om jag har mått piss nu när jag har varit här men riktigt så är det inte. I morse tänkte jag; vad komiskt att jag blir behandlad som askungen :P Och som sagt hon har ju verkligen ett jättefint hus med en fin utsikt. Och ön är ganska trevlig, det är ju bara det att jag inte kan ta mig någonstans själv. Ganska negativt men men, nu ska jag ju åka hem iaf så nu spelar det ju ingen roll.
Blondie :)Jag är vräkt!
Idag gjorde jag "tomatröran" med ett fult hårband på huvude, eftersom det råkade komma ett håstrå i den igår och då hällde hon ut allt och sa: så mycket onödigt arbete. "Tack ska du ha kärring tänkte jag och började om från början". Jag känner mig som askungen ärligt talat, det är lite småroligt samtidigt som jag känner mig väldigt nedvärderad...
Vid frukosten idag sa hon rakt ut att hon vill att jag hittar en flygbiljett till Köpenhamn. Hon ska till Madrid till den amerikanska ambassaden för att skriva på en massa papper och lämna bort hunden i karantän. Hon ska sedan till Boston. Så nu vill hon bli av med mig så fort som möjligt, senast måndag. Och har jag inte hittat någon familj som jag kan åka till innan dess så måste jag åka hem eftersom jag inte kan vara kvar här enligt henne. Och åker jag hem tänker jag ju inte återvända hit igen, sätter aldrig min fot på Ibiza igen...
Så nu har jag kontakt med en familj som jag skriver med på svenska för mamman är svensk. Jag har berättat lite kort om varför jag inte vill vara kvar här och då har hon skrivit tillbaka att hon hade fått sig ett gott skratt. Hon erbjöd mig jobb hos dem. Jag skulle ta hand om dottern som är 10 år och så som jag förstår det så vill hon att jag ska vara aktiv tillsammans med henne, hitta på saker osv. Och detta låter ju inte helt fel! Tror även de har en hund. Så jag hoppas hoppas hoppas att hon kan ta emot mig innan måndag. Annars åker jag hem och åker till familjen senare.
Vid frukosten idag sa hon rakt ut att hon vill att jag hittar en flygbiljett till Köpenhamn. Hon ska till Madrid till den amerikanska ambassaden för att skriva på en massa papper och lämna bort hunden i karantän. Hon ska sedan till Boston. Så nu vill hon bli av med mig så fort som möjligt, senast måndag. Och har jag inte hittat någon familj som jag kan åka till innan dess så måste jag åka hem eftersom jag inte kan vara kvar här enligt henne. Och åker jag hem tänker jag ju inte återvända hit igen, sätter aldrig min fot på Ibiza igen...
Så nu har jag kontakt med en familj som jag skriver med på svenska för mamman är svensk. Jag har berättat lite kort om varför jag inte vill vara kvar här och då har hon skrivit tillbaka att hon hade fått sig ett gott skratt. Hon erbjöd mig jobb hos dem. Jag skulle ta hand om dottern som är 10 år och så som jag förstår det så vill hon att jag ska vara aktiv tillsammans med henne, hitta på saker osv. Och detta låter ju inte helt fel! Tror även de har en hund. Så jag hoppas hoppas hoppas att hon kan ta emot mig innan måndag. Annars åker jag hem och åker till familjen senare.
torsdag 22 juli 2010
Ärlighet varar längst
Kom precis ut ur duschen och har redan börjat svettas, kul...
Även denna dag har gått fort och det är jag tacksam för. Fast idag har jag verkligen fått göra "skit göra". Men men så länge tiden går fort så skiter jag i vilket.
Efter att jag hade plockat ur diskmaskinen (som jag gör varje eftermiddag) så åkte jag och Urma till parken för att gå med Blondie. Det är tredje gången hon går i koppel och hon är faktiskt duktig fast än att Urma inte tycker det. Vi småpratade bara om lite allmänna saker sen blev hon allvarlig. Hon började prata om Ana som jag skulle ha jobbat som Au pair för. Urma berättade att de var i en kris, vilket jag redan visste. Hon berättade också att Urma var hennes sista utväg för att hitta något till mig. Och Urma sa OK för att vara snäll mot Ana som hon tycker väldigt mycket om. Urma fortsatte sedan med att berätta att hon hade tänk åka till Boston (där hon var Au Pair som tonåring) i augusti. Hon ville sedan ha ett ärligt svar ifrån mig om jag ville vara hos henne eller inte. Då svarade jag ärligt att jag är en mycket social person som tycker om att ha människor runt omkring mig och därför vill jag heldre jobba som Au pair. Jag berättade även att jag har lagt ut en profil på en Au pair sida. Hon var tacksam för att jag var ärlig. Men om det var så att jag ville stanna hos henne så måste jag åka hem om ett par dagar eller om en vecka. Och sedan komma tillbaka hit när hon har varit i Boston, ca 3 veckor. Så nu vet jag inet riktigt vad jag ska göra. Jag vill ju inte vara här men att få åka hem ett par veckor och sedan komma tillbaka låter lockande, varför vet jag inte.
Men jag ska tänka på saken och så hoppas jag ju på att jag får napp på Au pair sidan.
Nu ska jag gå ner och titta på TV med Urma och Pepelouise. Jag ska sitta i soffan tills Urma frågar mig om jag är hungrig och då äter vi sen går jag upp på mitt rum och hoppas på att få prata med någon på Skype :)
Även denna dag har gått fort och det är jag tacksam för. Fast idag har jag verkligen fått göra "skit göra". Men men så länge tiden går fort så skiter jag i vilket.
Efter att jag hade plockat ur diskmaskinen (som jag gör varje eftermiddag) så åkte jag och Urma till parken för att gå med Blondie. Det är tredje gången hon går i koppel och hon är faktiskt duktig fast än att Urma inte tycker det. Vi småpratade bara om lite allmänna saker sen blev hon allvarlig. Hon började prata om Ana som jag skulle ha jobbat som Au pair för. Urma berättade att de var i en kris, vilket jag redan visste. Hon berättade också att Urma var hennes sista utväg för att hitta något till mig. Och Urma sa OK för att vara snäll mot Ana som hon tycker väldigt mycket om. Urma fortsatte sedan med att berätta att hon hade tänk åka till Boston (där hon var Au Pair som tonåring) i augusti. Hon ville sedan ha ett ärligt svar ifrån mig om jag ville vara hos henne eller inte. Då svarade jag ärligt att jag är en mycket social person som tycker om att ha människor runt omkring mig och därför vill jag heldre jobba som Au pair. Jag berättade även att jag har lagt ut en profil på en Au pair sida. Hon var tacksam för att jag var ärlig. Men om det var så att jag ville stanna hos henne så måste jag åka hem om ett par dagar eller om en vecka. Och sedan komma tillbaka hit när hon har varit i Boston, ca 3 veckor. Så nu vet jag inet riktigt vad jag ska göra. Jag vill ju inte vara här men att få åka hem ett par veckor och sedan komma tillbaka låter lockande, varför vet jag inte.
Men jag ska tänka på saken och så hoppas jag ju på att jag får napp på Au pair sidan.
Nu ska jag gå ner och titta på TV med Urma och Pepelouise. Jag ska sitta i soffan tills Urma frågar mig om jag är hungrig och då äter vi sen går jag upp på mitt rum och hoppas på att få prata med någon på Skype :)
onsdag 21 juli 2010
lite bilder
En del av mitt rum
En del av köket
Urma och Pepelouis
soppan vi åt idag. Tog "bara" 1h och 30 min att göra...pressade tomater, paprika, lök, vitlök, fisk, räkor och musslor.
Fisken var impoterad, räkorna var färska och musslorna dyra.
Billig lunch?
Fängelse
Denna förmiddag har jag förberett frukosten, diskat nio hundskålar och tittat på en spansk film, egentligen amerikansk men dubbad. Allt här i Spanien är dubbat vilket suger ganska hårt men egentligen är det ju bra eftersom jag lär mig språket snabbare.
Igår låg jag och tänkte att det är en mycket liten chans att jag kommer att trivas här. Visst huset är jättefint och hundarna är mycket trevliga. Men hon bor på ett "dött" ställe. Hon har själv sagt att hon inte tycker om när det är en massa människor som tjoar och stimmar. Och här om dagen när jag vattnade hennes blommor i trädgården sa hon "du kommer inte att komma så långt i Spanien" och skrattade. Hon menade på att det finns så mycket arbete här.
Jag känner även att jag inte kommer någonstans och om jag nu skulle komma ut ur "kvarteret" så är det helt dött där nere. Så om ni brudar nu skulle vilja komma hit kan ni inte se hur jag bor eftersom hon inte vill ha folk här. Jag skulle dessutom vara tvungen att ta in på hotell jag också eftersom Brad (vakthunden) skulle attackera mig när jag kommer hem på natten...
Så det känns lite som om jag lever i ett fängelse faktiskt. Nu har jag befunnit mig i huset i hela två dygn. Men jag kan ha fel, jag kanske börjar trivas så småningom. Just nu är det inga problem men om några veckor tror jag att jag kommer ha tröttnat. Jag menar, hon vill inte ens ta hit sin bror och hans fru (Ana) och deras två flickor, alltså de jag skulle ha varit Au pair hos. Bara för att hon vill ha lugn och ro i huset. De vill gärna komma hit men Urma tycker att det är jobbigt och vill inte det.
Nu ska jag gå ner och så ska jag hjälpa Urma med fisken som vi ska äta idag. Det är mycket jobb med deras måltider här i Spanien vilket det inte är i Sverige. Eller det beror ju på förstås. Men här är det liksom viktigt att man har lagt ner mycket tid på maten. Så någin hämtpizza lär vi ju aldrig äta...
Igår låg jag och tänkte att det är en mycket liten chans att jag kommer att trivas här. Visst huset är jättefint och hundarna är mycket trevliga. Men hon bor på ett "dött" ställe. Hon har själv sagt att hon inte tycker om när det är en massa människor som tjoar och stimmar. Och här om dagen när jag vattnade hennes blommor i trädgården sa hon "du kommer inte att komma så långt i Spanien" och skrattade. Hon menade på att det finns så mycket arbete här.
Jag känner även att jag inte kommer någonstans och om jag nu skulle komma ut ur "kvarteret" så är det helt dött där nere. Så om ni brudar nu skulle vilja komma hit kan ni inte se hur jag bor eftersom hon inte vill ha folk här. Jag skulle dessutom vara tvungen att ta in på hotell jag också eftersom Brad (vakthunden) skulle attackera mig när jag kommer hem på natten...
Så det känns lite som om jag lever i ett fängelse faktiskt. Nu har jag befunnit mig i huset i hela två dygn. Men jag kan ha fel, jag kanske börjar trivas så småningom. Just nu är det inga problem men om några veckor tror jag att jag kommer ha tröttnat. Jag menar, hon vill inte ens ta hit sin bror och hans fru (Ana) och deras två flickor, alltså de jag skulle ha varit Au pair hos. Bara för att hon vill ha lugn och ro i huset. De vill gärna komma hit men Urma tycker att det är jobbigt och vill inte det.
Nu ska jag gå ner och så ska jag hjälpa Urma med fisken som vi ska äta idag. Det är mycket jobb med deras måltider här i Spanien vilket det inte är i Sverige. Eller det beror ju på förstås. Men här är det liksom viktigt att man har lagt ner mycket tid på maten. Så någin hämtpizza lär vi ju aldrig äta...
tisdag 20 juli 2010
Siesta
Till lunch åt vi en förrätt som bestod av hackade morötter och potatis samt gröna ärtor. Till denna röra äter man med tonfisk och bröd. Efter det åt vi kött som huvudrätt. Och efterrätten var glass (samma som igår). Så i det här huset äter man en förätt, som enligt mig är ganska tung, och därefter endast kött, sedan efterrätt = en trerätters middag. Till lunch dricker de alltid något slags vin, igår var det mousserande vitt vin och idag var det rosé. Det dricker jag men öl till kvällsmaten skippar jag, då dricker jag heldre vatten. Sen äter vi ingenting för än vid 10 på kvällen. Det som är lite kul är att de tycker att jag äter lite, men det är väl för att jag är van vid att kunna småäta om jag är hungrig. Så jag antar att jag kommer att börja äta mer med tiden.
Än så länge tycker jag att Urma och Pepelouis (en inneboende som arbetar tillsammans med Urma) är helt OK. Det jag tycker är lite sådär med dem är att de har taskig humor. De tillåter mig inte laga mat för att jag sa att jag inet brukade göra det (men det betyder ju inte att jag inte kan). Jag fick tex. inte göra kötbullar för att de var rädda för att behöva åka till sjukhuset. Då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Och sen sitter de och skämtar om att "din pojkvän är med en annan tjej nu när du är här, killar du vet..." Inte ett dugg kul enligt mig. Men jag antar att det beror på att jag är ganska känslig nu i början. Har ju inet riktigt börjat trivas än om man säger så...
Efter att vi hade ätit så diskade jag och sedan fick jag ta siesta. Självklart valde jag att bada i poolen och sola, eller sova rättare sagt. Värmen och spanskan gör mig utmattad. Sen när jag vaknade gick jag upp och upptäckte att det fanns ett gym i rummet bredvid mitt. Så jag slängde på mig joggingskorna och började gå på rullbandet. Efter några minuter kommer Urma upp och ser ganska trött ut och säger "jag vore tacksam om du frågar först för nu började Brad (vakthunden) att skälla och jag började undra vem det var som var i huset" med sin knaggliga eneglska, för den är inte bra... Hoppsan tänkte jag, fan vad pinsamt + att jag blev skiträdd när hon öppnade dörren. Jag bad i alla fall så hemskt mycket om ursäkt och så gick hon igen. Efter att jag hade gått 20 minuter så pallade jag verkligen inte mer, jag svettades som en gris!
Efter att jag hade duschat gick jag ner eftersom vi skulle åka och handla vid 7. Då säger hon att en kompis till henne behövde prata med henne så jag kunde inte följa med. Det var meningen att hon skulle handla och att jag skulle gå en sväng med Blondie (valpen). Men icke. Så nu ska jag stänga på TV:n och lyssna på spanska, som jag blivit tillsagd...
Utsikten från andra våningen (där jag har mitt rum). Klicka på bilden för att få den större.
Än så länge tycker jag att Urma och Pepelouis (en inneboende som arbetar tillsammans med Urma) är helt OK. Det jag tycker är lite sådär med dem är att de har taskig humor. De tillåter mig inte laga mat för att jag sa att jag inet brukade göra det (men det betyder ju inte att jag inte kan). Jag fick tex. inte göra kötbullar för att de var rädda för att behöva åka till sjukhuset. Då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Och sen sitter de och skämtar om att "din pojkvän är med en annan tjej nu när du är här, killar du vet..." Inte ett dugg kul enligt mig. Men jag antar att det beror på att jag är ganska känslig nu i början. Har ju inet riktigt börjat trivas än om man säger så...
Efter att vi hade ätit så diskade jag och sedan fick jag ta siesta. Självklart valde jag att bada i poolen och sola, eller sova rättare sagt. Värmen och spanskan gör mig utmattad. Sen när jag vaknade gick jag upp och upptäckte att det fanns ett gym i rummet bredvid mitt. Så jag slängde på mig joggingskorna och började gå på rullbandet. Efter några minuter kommer Urma upp och ser ganska trött ut och säger "jag vore tacksam om du frågar först för nu började Brad (vakthunden) att skälla och jag började undra vem det var som var i huset" med sin knaggliga eneglska, för den är inte bra... Hoppsan tänkte jag, fan vad pinsamt + att jag blev skiträdd när hon öppnade dörren. Jag bad i alla fall så hemskt mycket om ursäkt och så gick hon igen. Efter att jag hade gått 20 minuter så pallade jag verkligen inte mer, jag svettades som en gris!
Efter att jag hade duschat gick jag ner eftersom vi skulle åka och handla vid 7. Då säger hon att en kompis till henne behövde prata med henne så jag kunde inte följa med. Det var meningen att hon skulle handla och att jag skulle gå en sväng med Blondie (valpen). Men icke. Så nu ska jag stänga på TV:n och lyssna på spanska, som jag blivit tillsagd...
Utsikten från andra våningen (där jag har mitt rum). Klicka på bilden för att få den större.
Frukost
09.00 befann jag mig i köket som jag hade blivit tillsagd. Men idag sattes jag i arbete. Jag fick göra tomatsåsen och skära (inte hyvla) ost. Först river man tomater och sedan pressar man dem. Efter det häller man i lite olja och salt. Detta har man sedan på ett bröd som de har haft i ugnen och därefter lägger man på en ostskiva och till detta dricker man kaffe. Det gäller att äta mycket för man får inte mat för än vid 3 eller tom. 4...
Efter att vi ätit klart följde de med upp på mitt rum för att hjälpa mig med luftkonditionneringen. När jag kom hit blev jag tillsagd att inte röra på temperaturen. Vilket jag gjorde iaf för det är verkligen jätte varmt på mitt rum. Men det hjälpte inte. Så de följde med mig upp för att hjälpa mig (och då hade jag givetvis ställt tillbaka den som den var från början). Vet inte om jag fick så mycket hjälp för han sänkte den 3 grader. Så jag får väl vänja mig vid värmen.
Nu har jag precis tittat klart på en film om Afrika med spanskt tal och text. Måste villigt erkänna att jag fattade NADA! Men men det blir väl bättre med tiden. Urma bad mig nämligen att titta på filmen.
Nu ska jag gå ner igen och se vad jag kan hjälpa till med. Tycker inte om "dötiden" för den får mig att tänka på er där hemma.
Efter att vi ätit klart följde de med upp på mitt rum för att hjälpa mig med luftkonditionneringen. När jag kom hit blev jag tillsagd att inte röra på temperaturen. Vilket jag gjorde iaf för det är verkligen jätte varmt på mitt rum. Men det hjälpte inte. Så de följde med mig upp för att hjälpa mig (och då hade jag givetvis ställt tillbaka den som den var från början). Vet inte om jag fick så mycket hjälp för han sänkte den 3 grader. Så jag får väl vänja mig vid värmen.
Nu har jag precis tittat klart på en film om Afrika med spanskt tal och text. Måste villigt erkänna att jag fattade NADA! Men men det blir väl bättre med tiden. Urma bad mig nämligen att titta på filmen.
Nu ska jag gå ner igen och se vad jag kan hjälpa till med. Tycker inte om "dötiden" för den får mig att tänka på er där hemma.
måndag 19 juli 2010
Första inlägget
Jaha då har man fixat en ny blogg för att ni där hemma ska ha koll på vad jag gör här på Ibiza.
Just nu sitter jag och lyssnar på Spotify med spansk reklam, hur det nu kommer sig...
Igår kom jag till Ibiza. Jag blev väl bemött på flygplatsen av Urma, som jag nu bor hos. Hon hade med sig en vän och en av sina hundar, "Brad". För det är han som vaktar hemma och alltså hade han blivit lagom förbannad om jag kom dit utan att ha hälsat på honom innan. Mitt första intryck var att de inte hade pli på honom och det kändes väldigt obehagligt.
Sen när vi kom hem mötte vi Zimba inne, en annan hund. Och efter det fick jag träffa Blondie och (kommer inte ihåg vad hon heter). Alla hundar är i alla fall schäfrar och Zimba som bor inne är en "liten sket" hund på 14 år. Han fyller år om 8 dagar så då ska vi fira honom :P
Efter det åt vi lite lätt och sen var det dags att sova - 01.45. Och så fick jag ställa klockan för vid 09.00 skulle jag vara i köket.
Idag har jag varit och handlat med Urma och innan vi åkte bad hon mig ta på mig jeans för att schorts var för utmanande eftersom jag är blond. Inte så lockande att behöva göra det eftersom man börjar svettas av att bara vara ute, men men. Och så har vi varit ute och gått med valpen på 4 månader, Blondie. Jag ska lägga upp lite bider snart så ska ni få se henne, jätta söt! :D
Nähe nu har jag 45 min kvar på min "fritid" så nu måste jag kolla på ett recept för köttbullar. Och så skojar de om att de kommer behöva åka till sjukhuset imorgon bara för att jag ska laga mat, ganska elakt! ;) Men vi får väl se hur det blir med det besöket...
BTW, min utsikt och huset är ganska fett :D
Just nu sitter jag och lyssnar på Spotify med spansk reklam, hur det nu kommer sig...
Igår kom jag till Ibiza. Jag blev väl bemött på flygplatsen av Urma, som jag nu bor hos. Hon hade med sig en vän och en av sina hundar, "Brad". För det är han som vaktar hemma och alltså hade han blivit lagom förbannad om jag kom dit utan att ha hälsat på honom innan. Mitt första intryck var att de inte hade pli på honom och det kändes väldigt obehagligt.
Sen när vi kom hem mötte vi Zimba inne, en annan hund. Och efter det fick jag träffa Blondie och (kommer inte ihåg vad hon heter). Alla hundar är i alla fall schäfrar och Zimba som bor inne är en "liten sket" hund på 14 år. Han fyller år om 8 dagar så då ska vi fira honom :P
Efter det åt vi lite lätt och sen var det dags att sova - 01.45. Och så fick jag ställa klockan för vid 09.00 skulle jag vara i köket.
Idag har jag varit och handlat med Urma och innan vi åkte bad hon mig ta på mig jeans för att schorts var för utmanande eftersom jag är blond. Inte så lockande att behöva göra det eftersom man börjar svettas av att bara vara ute, men men. Och så har vi varit ute och gått med valpen på 4 månader, Blondie. Jag ska lägga upp lite bider snart så ska ni få se henne, jätta söt! :D
Nähe nu har jag 45 min kvar på min "fritid" så nu måste jag kolla på ett recept för köttbullar. Och så skojar de om att de kommer behöva åka till sjukhuset imorgon bara för att jag ska laga mat, ganska elakt! ;) Men vi får väl se hur det blir med det besöket...
BTW, min utsikt och huset är ganska fett :D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)