Stämplad som negativ

Jag har märkt att min svenska inte är på topp just nu. Eller ja, den har ju aldrig varit på topp men ändå... Jag har ju alltid sagt att jag har en släng dyslexi och det är inget jag sticker under stolen med inte! Dock blev jag bättre på att stava när vi fick datorerna på gymnasiet. För då lös ju det felstavade ordet rött... Men jag är ännu inte felfri. Inte Josefin heller för den delen, antar att vi har något slags syndrom, dock inget man dör av.

Spanskan gick som en dans idag och det är jättekul måste jag säga! Det känns så kul att få använda språket i det vardagliga livet, så man vet ju att man har användning för det. Det är absolut inte samma sak att läsa det här som det var i skolan på högstadiet och gymnasiet, det här är verkligen mycket roligare. Människorna i gruppen gör det kul också och läraren är en helt annan människa i den här gruppen, i förra var hon så hård på något sätt, kan inte riktigt sätta fingret på det men som sagt mycket roligare och trevligare grupp! Och jag blev nästan lite ledsen när hon sa att vi inte hade någon lektion nu på måndag. Men men, då får vi ju lite mer tid på att plugga och det är kul.

Efter spanskan satt vi och åt i bilen och körde sedan till gymmet och tränade. Det var en äcklig snubbe som verkligen glodde på mig vad jag än gjorde och vart jag än gick. Hoppas verkligen inte att han är där fler gånger... Sen åkte vi hem och jag släppte av Josefin hemma hos henne, som vanligt. När hon stängde dörren och jag började köra hemåt kom jag och tänka på att det känns som om jag och Josefin har känt varandra hela livet, sjukt men så känns det. Och det är väl positivt?

Visst ja, positivt! Vet ni? Jag, negativa, Elin Eriksson fick en kommentar av läraren idag att jag var positiv. Jag kan inte fatta det, kommer den negativa stämpeln på mig äntligen suddas bort..? Jag hoppas verkligen det. Jag vet att du, Evelina (och kanske din pappa), är i chocktillstånd nu. Men det är faktiskt sant! Säg att ni är stolta över mig? ;D Det är i alla fall jag.