Beröm

Jag har sagt det förut och säger det igen: Jag ÄLSKAR att få beröm. Självklart tycker väl alla människor om att höra saker de är bra på men jag verkligen älskar det. Jag har ju insett hur egen kär jag är och hur stolt jag är över mig själv nu så när jag får bra kritik, en kommentar eller beröm så känner jag en känsla som inte går att beskriva. Och just nu är jag så där glad, nöjd och ja, jag vet inte vad. Jag har fått fööör mycket beröm nu så jag är nästan lite generad.

Och nu vill ni säkert veta vad som fått mig på detta fantastiska humör. Jo, det ska jag förklara för er. För någon timme sedan pratade jag med mamma och pappa på skype. Åter igen kom matlagningen upp på tapetern och mamma undrar vart jag fått min talang ifrån. Farmor har ju sagt att hon tror att den kommer ifrån min far. Men mamma sa att det kanske helt enkelt är naturbegåvning. Hur som helst slängde jag ihop en fisksoppa på måfå (inget recept). Allt jag visste, ifrån tidigare recept, var att fisken bara skulle vara i max tio minuter innan soppan ska serveras. Så när vi sedan ska äta så frågar K mig vart jag fått receptet ifrån och då svarade jag ifrån mig själv. Sen sprutade det kommentarer ur C och K:
- Vad du är duktig!
- Det var verkligen jättegott (minst tre gånger).
- Middagen du lagade igår var också väldigt god.
- Och så är du bara 19 år, helt fantastiskt.
Och så slutligen: "You should be a chef"

Oh, så glad jag blev. Och det förstår ni väl? Men nog om det. Nu har ni säkert fått en helt ny bild av mig. Att jag älskar mig själv och tycker att jag är bäst på allt. Men så är det inte, jag är lagom stolt över mig själv. Och det finns faktiskt andra saker här i livet som jag är mindre stolt över när det gäller mig själv. Men det ska väl bli ändring på det också så småning om.

Så det var det jag hade att skriva. Och om K läser det här så vill jag bara skriva; tack, det värmer verkligen!

Nu ska jag sova och imorgon vankas det shopping. Eller jag vet inte om jag ska handla men till La Canada ska vi. Puss å godnatt!