Tid och rum

Ett litet nedlåtande inlägg men nu är det så här att jag inte kan dölja saknaden av alla mina fina vänner och min familj och inte på tal om min underbara pojkvän. Just nu vill jag bara att det ska bli den 11 mars så jag kan träffa Matilda. Sen får det gärna blir 15 april då Robin kommer hit och stannar i 18 dagar. Sen när han har åkt hem så kommer jag förhoppningsvis kunna njuta av min sista månad som Au pair här i Marbella. Och då är det säkert försent. Det är ju då jag kommer att inse att tiden rinner ut och mitt år som Au pair är slut. Tiden då jag hade tänkt att få tid till att fundera ut vad jag vill jobba med i framtiden så att jag skulle kunna börja plugga. Än så länge har jag inte kommit på något men jag vet också att tiden inte är slut än och att jag inte behöver brådska. Och jag antar att jag har börjat få ett hum om vem jag är. Eller så kanske jag har en lång väg kvar att gå. Men det vet jag ju inte heller. Och istället för att irritera sig över vad framtiden har att erbjuda så ska jag istället försöka leva idag och ta tiden som den kommer, för mitt eget bästa. Jag är trött på att vara stressad, stressad av så otroligt onödiga saker. Så nu ska jag försöka att inte längta allt för mycket till fredagar/helger, datum, månader och veckor. För då kan jag vara ganska säker på att jag kommer ställa mig frågan: "Vart tog tiden vägen?" och det kommer jag inte att tillåta mig själv göra. För det är faktiskt så att livet består av tid. Alltså kommer jag att fråga mig själv vart mitt liv tog vägen och det är inte okej.
Men nog om liv, framtid, stress och tid.


Jag hittade den här bilden för några minuter sedan på Facebook. Bilden är Linas. Från vänster: Jag, någon, Josefin, någon och Lina. Bilden är tagen i början av december.