Det regnar lite till och från så nu ser man minst en regnbåge varje dag!
De här två dagarna har gått hyfsat fort måste jag erkänna, trots att jag varit ensam. Eller ensam och ensam, C har varit hemma på dagarna, K & N har kommit vid fyra tiden och så har jag ju varit i mataffären, på gymmet och med hunden.
Jag känner mig nöjd med min dag idag. Började med en promenad med hunden (som vanligt), frukost och sen körde jag N till skolan. Efter att jag släppt av henne hoppade jag in på gymmet och körde lite kondition, ben och mage. Åkte hem, satt vid datorn, lagade mat och så åkte jag iväg för att fylla en flaska vatten i bergen. Det är dit alla spanjorer åker och fyller flera liter om dagen och det tar tid för vattnet rinner inte så fort ur det där lila hålet... Så när jag kom dit var jag fjärde personen i kön och de framför mig hade ca tio 5 liters flaskor var. Så jag klämde mig emellan lite fint eftersom jag "bara" hade en flaska. Och det gick de med på men det var lite pinsamt för den ena kvinnan så på spanska: "hon är sist och kommer och ställer sig först" och skrattade. Men men, jag är ju van vid att de inte tror att jag fattar nu och det är väl för att jag är blond som de tror att jag inte fattar, vad vet jag? Och på tal om att inte fatta. Idag när jag skulle fickparkera (vilket man är illa tvungen till att göra var och varannan dag i det här landet) så gick det inte lika bra som det brukar. Så jag var tvungen att stå stilla så lastbilen kunde "köra om mig" eftersom jag stod med nosen i gatan och backdäcket mot trottoarkanten. Så spanjoren i lastbilen tittade på mig och skakade på huvudet och han tänkte säkert: "jäkla blondin/utlänning som inte fattar hur man fickparkerar" och så suckade han djupt och jag flinade.
Idag fick jag för mig att N slutade vid fyra så jag åkte till skolan och stod där och sen kom jag på mig själv: "avisst ja, hon slutar vid fem idag..." Så det var bara in i bilen och hem igen. Sen vid fem i fem gjorde jag ett nytt försök, dock ett lite stressigare. Så när jag kom fram till skolan visste jag inte vart jag skulle parkera så jag körde upp där man släpper av barnen och ställde mig lite fint så att trafiken precis kunde passera. Och sen när jag springer upp för trappen för att möta en besviken blick (eftersom jag är sen) så är hon inte där. Och så hör jag hur nån bil tutar och då tittar jag ner och ser att de har ganska mycket mer problem än vad jag trodde de skulle ha med att komma förbi. Men jag ignorerar det och efter ca fem minuter kommer N. Vi går ner för trappan och ser den unga vakten (han ser till att barnen inte blir kidnappade typ) och hjälper trafikanterna så att de inte kör i min bil. Och då får han syn på mig och fattar direkt att bilen är min och då ler jag lite fint och han skrattar och skakar på huvudet. Jag hoppar in i bilen och kör där ifrån och tänker "ibland är det inte så dumt att vara blond i alla fall."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar